Drönare Får och vatten i Turkiet Shorts

############################# Video Source: www.youtube.com/watch?v=Dl7U3GT-_HM

❤️ Support the channel - https://donationer.blogspot.com/ ❤️ • Drönare styrs med hjälp av 1 radiosändare, precis som andra radiostyrda fordon. • I kombination med detta har drönare ofta kamera och då kan man med skärm eller med FPV goggles också se vad drönaren ser. • #Shorts • Får (Ovis) är ett släkte idisslare och förekommer med flera vilda arter. • Fårhonan kallas tacka, hanen bagge, bäse, gumse eller vädur – en kastrerad bagge kallas hammel – och ungarna kallas lamm. • De skiljer sig från sina släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. • Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. • Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hannarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn. • Den asiatiska rasen urial får upp till en meter långa horn, den största vilda arten argali (Ovis ammon) ännu större. • Honorna (tackorna) har betydligt mindre horn. • Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna medan tackornas är lättare bakåtböjda. • Hårbeklädnaden består hos de utegående arterna av grova stickelhår, mellan vilka det under hösten utvecklas ullhår, som skyddar mot kyla och blåst. • Hos hannarna finns ofta en man vid halsen. • Pälsens färg varierar mellan vitaktig och mörkbrun och byts ofta under årets lopp. • Vilda fårarter når en kroppslängd mellan 1,2 och 1,8 meter och därtill kommer en 7 till 15 centimeter lång svans. • Mankhöjden ligger mellan 65 och 125 centimeter och vikten mellan 20 och 200 kilogram. • Hannar är tydligt större än honor. • Ursprungliga arter av vildfår finns idag i östra Asien, samt i Nordamerika och Nordafrika. • I Europa lever den europeiska mufflon vilt på Korsika och Sardinien, men det har varit under diskussion om denna i själva verket är införd av människan under stenåldern som något av de allra första tamfåren. • Alla andra europeiska fårarter dog ut för 3 000 år sedan, de sista på Balkan. • De flesta fåren lever i bergsregioner men det finns även populationer, till exempel en grupp av tjockhornsfår, som förekommer i öknar. • På Gotland kallas får för lamm, och deras ungar för lammungar. • Får är vanligen aktiva på dagen men ibland vilar de under dagens hetaste timmar och letar därför föda under natten. • Honor lever tillsammans med sina ungdjur i grupper som ibland förenar sig till större hjordar. • Hannar är utanför parningstiden skilda från honorna och lever ensamma eller i egna grupper. • I dessa grupper finns en hierarki som i regel är beroende på hornens storlek och individernas ålder. • Har två hannar ungefär lika stora horn utkämpas strider om rangordningen. • Får är växtätare och livnär sig främst på gräs, halvgräs och örter. • Dessutom ingår några blad i födan. • Parningstiden sammanfaller vanligen med hösten och tidiga vintern. • Hos den population av tjockhornsfår som lever i öknar börjar parningen redan i juli. • Efter dräktigheten som varar i fem till nio månader föder honan ett till fem lamm. • De arter som lever i Nordamerika föder normalt bara ett lamm, men hos asiatiska arter förekommer flera lamm åt gången. • Lammen lär sig normalt att stå redan inom en timme efter födseln för att sedan kunna följa med sin mamma och resten av flocken. • Det tar 4 till 6 månader innan honan slutar att ge di (värdet för tjockhornsfår). • Honor blir tidigast efter 10 månader könsmogna men de flesta honor har den första framgångsrika parningen när de är två eller tre år gamla. • Hos unga hannar sker den första parningen sällan innan de är sju år gamla på grund av att de måste uppnå en högre position i hierarkin. • När flockens alfahanne dör kan de para sig tidigare. • Tamfåret är ett av de äldsta husdjuren och domesticerades för 9 000 till 11 000 år sedan, med början i Iran och Irak. • Fåret domesticerades för köttets, skinnets och mjölkens skull. • Av mjölken tillverkas ost och i många länder är detta en viktig mejeriprodukt. • Ulliga får, som de som finns idag, utvecklades först efter flera tusen års domesticisering. • Vilka tamfårets vilda förfäder är, är omdiskuterat men troligen är den orientaliska mufflonen eller en av mufflonfårets anfäder ursprungsart. • På grund av jakt för hornens skull och konkurrens från tamfåret är flera vilda arter hotade. • IUCN listar arten argali som nära hotad. • Fåren har en framträdande roll i svensk folktro. • Den som var framgångsrik i sin fårhållning sades ha fårlycka, men denna kunde lätt förloras. • Bytte man ull med någon som visade sig vara trollkunnig kunde man förlora sin fårlycka. • Vid försäljning av ull var det viktigt att när affären var avklarad ta tillbaka en liten lock av ullen. • Det betydde otur att låna ut sin ullsax. • I Östergötland var det sed att bonden skulle svära så mycket som möjligt åt fåren, för då trivdes de och fårlyckan ökade. • Fåren klipptes vanligen på våren och på hösten. • Det skulle ske vid nymåne, vilket var en garanti för att det skulle bli rikligt med ull nästa gång. • Vid klippningen skulle man spara en ulltofs för återväxtens skull.

#############################

New on site